Bevis för tidig plattektonik

Från de första stapplande stegen tills skrift och civilisationer tog över, vilket är olika länge i olika delar av världen.
Användarvisningsbild
Hexmaster
Medlem
Inlägg: 10416
Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
Ort: Tjörn

Bevis för tidig plattektonik

Inlägg av Hexmaster » 23 mar 2007 12:00

Lite fynd som får det mesta på Skalman att verka som alldeles nyss:
BBC skrev:The baked and twisted rocks, now part of Greenland, show the earliest evidence of plate tectonics, colossal movements of the planet's outer shell.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/6479289.stm

(Kanske rentav lite för tidigt för BBC - de skriver "3.8 million years ago" på ett ställe. :) Givetvis är det miljarder år det är frågan om.)

OldCode
Medlem
Inlägg: 248
Blev medlem: 05 dec 2003 18:41
Ort: Västergötland

Inlägg av OldCode » 10 apr 2007 23:07

Hej.

Tackar för länken, det var en geologinyhet som farit mig förbi.
Nu är väl inte idéerna om plattektoniken varande eller inte varande under hela jordens historia den stora nyheten, men så tidiga åldersdateringar av bergarter är ju alltid roliga - även om det just saknas information om åldersbestämningen. Ska försöka jaga reda på den danska artikeln.

Dock, här tar man oceanbottenspridning som ett bevis för plattektonik. Och det kan man ju iofs säga, delar det sig nånstanns måste ju plattorna krocka någonstanns också.

Men teorierna om den tidiga plattektoniken förutsätter att hela jorden var täckt av skorpa, innan dess, fanns det plattektonik - eller var det bara skapandet av något som inte fanns innan?

Men det var bara lite filosofiska tankar från en geolog i natten.

MVH

OldCode

Spaningsledaren
Tidigare medlem
Inlägg: 928
Blev medlem: 30 mar 2007 17:58
Ort: Frankrike

Inlägg av Spaningsledaren » 12 okt 2007 14:58

Nja, om det nu är sâ att en tunn skorpa stelnat material omsluter en smält (eller i vart fall väsentligt mer elastisk) kärna kan i princip tvâ fall tänkas inträffa, nämligen att antingen hâller en obruten skorpa emot sidokrafterna eller sâ börjar skorpan spricka upp. Det första fallet är ytterligt osannolikt därför att de flesta material krymper när de svalnar. I jordklotets fall, givet de radioaktiva processerna i dess inre är temperaturgradienten alldeles fôr stor för stabil jämvikt. I alla andra fall uppstâr ett tektonikdrivet spricklandskap. (Mekanisterna brukar här säga att det nästan inte finns nâgonting som har sâ stor energi som en växande spricka. Vartefter den vidgas minskar ju nämligen den yta som kan göra motstând tvärt över den.) Resultatet blir dâ att större eller mindre kakor far runt över ytan oupphörligt. Här sker ocksâ en viss omblandning i djupled sâ att stelnad yta försvinner in i det som inte är det och ny materia inifrân fyller ut för att ersätta. Vad som sedan râkar vara kontinent eller havsbotten beror, t.ex. pâ hur mycket vatten det finns. Detta kan t.o.m. ha tänkas tillkommit efter det att tektoniken satte igâng. Atomernas bindningsenergi är störst i början och i slutet av det periodiska systemet. Vi kan nog anta att jorden under sin första tid var betydligt varmare än idag. Järnet har en av de lägsta bindningseenergierna. ( En solm brännar successivt de lättare atomerna ned till just järn. Längre kan man sedan inte komma. Den Âterstoden expoderar sedan i en nova, varvid det ocksâ bildas en del tyngre ämnen av vilka en del dâ är radioaktiva.) Det är nog inte av en slump som jordkärnan till stor del bestâr att just den sortens kärnenergiavfall, bLa. järn och nickel. Alltsâ: i sina yngre dagar var jordklotet sannolikt hetare och därmed större. Ev. vatten ingick dâ möjligen i atmosfären för att först under svalare förhâllanden sedan regna ned över ytan.